Svänga helt?

Jag fick frågan idag som jag själv ställer mig med jämna mellarum, varför satsar du inte 100% på kaninerna, gör det till ett heltidsjobb? Föda upp för kött och avel utöver utöver det jag och mina närmsta förbrukar?

Svaret är enkelt. Jag vågar inte. Rädslan att satsa på något jag älskar kontra risken att misslyckas går hand i hand med mitt tvångsmässiga tänk kring min privatekonomi. 

Att ge upp en fast inkomst i det här skedet när jag ensam försörjer två barn. Nej, det är oansvarigt. Min dröm om frihet är reserverad till den tid när jag inte längre har barnomsorg, simskola och terminsavgifter som ska betalas. Men det är inget jag sörjer. Okej, lite.
 Jag kunskapspreppar under tiden, både mig själv och alltjämt mina barn. Närmst för mig är att bli färdig med jägarexamen. Måste skjuta mer. Stora  ska fortsätta med pilbåge och lille ska kunna simma ordentligt. Prepp hepp!

Annonser

4 plastlådor

Jo, men faktiskt är det kul, jag har som en del vet ett matförråd värdigt en mindre livsmedelsbutik. Men som alla också vet, så vill jag hitta ett bättre ställe att bo på. Nog för att min nuvarande boplats är mer tillfredställande än att bo mitt inne i en stad, men för ett självhushåll, not so much.

 
Eftersom att jag är om mig och kring mig så har jag löst en tillfällig BOL om Hesa Fredrik skulle få för sig att ljuda skarpt läge innan jag fått tag på ett hus i skogens slut för mig och mina barn. Så, idag packar jag plastlådor. Fyra till antalet, en veckas torrvaror i varje. Det är vad jag får plats med i bilen, för där ska också kaniner och deras pryttlar in.

 
Jag tipsade om portabla hundgårdar i Kaninkunskap serien, de visade sig vara perfekta att ha med sig så jag har några sådana och transport burar som står redo. Ja inte hela tiden såklart, burarna tar ett par minuter att packa ihop så de används idag, men de går fort att slita upp och packa in- jag har testat. Vad som däremot ligger packat och färdigt är presenningar med spännremmar från Rusta och en rulle hönsnät från Biltema. Inte optimalt men fungerar under en begränsad period.

Kaninkunskap del 3

Sedan senaste avsnittet har du såklart ordnat med vettiga burar och kan nu börja fundera på vilken ras du ska ha. Det skulle jag kunna skriva en mindre roman om men jag nöjer mig med vilka raser jag själv och de i min närhet använder.

Det är mycket efter tycke och smak. Alla kaninraser har olika lynne, är du typen som liksom jag vill gosa så tar du en lugnare ras, det kanske inte alltid är den mest snabb växande, men mervärdet i att ha genetiskt lugna djur är underskattat. Bara en sån sak som att vid slakt kunna ta i ett djur som inte blir stressat vid beröring, bättre för djuret och ett lättare arbete för dig.  

Vad vill du ha kaninen till primärt? Mat? Då är det klokt med korsningar. Alltså att du har livdjur med 50/50 eller 25/25/50 påbrå. Jag vet inte varför det blir, men jag vet ATT det blir, bättre slaktkroppar och mer snabbväxande djur. Jag blandar New Zealand Red med Stor Silver.

 Den först rasen är lugna som en filbunke, inte ens ett fyrverkeri får de att reagera, Stor silver däremot är lite skyggare, dock har jag alltid trygga och bekväma djur så de skygga generna tycks i det här fallet vara underordnade. Eller så är det i hur jag hanterar  dem, jag pillar klappar och gosar mycket, även med slaktdjuren. Däremot  så får de inte några namn. Den här mixen blir så här fina i skinnet, röda med silvertoppar.

Om man som jag planerar att förädla och sälja skinn så är det också en aspekt i vilken/vilka raser man bör välja. Rex är som sammet och den man i regel använder till just pälsuppfödning. Jag är alltid motvalls och testar annat. Även om tanken på en egen juvel i hägnet finns, en gepard rex, skåda skönheten!

Som jag nämnde i del 2 så äter de en del. Min får fodertillskott, även om hö är den primära födan. Hade jag gjort min reaserch ordentligt så skulle jag valt Gotlands kaniner, de är enligt uppfödarna billiga i drift då de kan klara sig på endast hö. Det här har jag inte testa själv men kan vara värt att se lite mer på för de som vill ha självhushållning. 

(Bild från Hagets lantrasgård på Gotlandskanin)

En annan fördel med att välja Gotlands kaniner är att man kan vara med och främja bevarandet av gamla svenska lantraser. Något jag tycker är ett väldigt viktigt arbete! Även om jag aldrig skulle byta bort mina älskade NZR.

(Bild från kaninifokus, belgiskjätte 7mån)

Belgiskjätte är en charmig ras som alltid kommer upp vid diskussioner. Javisst den blir stor, och javisst det blir mycket mat, men nej, du kan inte hålla en jätte på endast hö, och nej en renrasig jätte växer alltför långsamt för att det ska finnas ekonomi i det. Om du däremot blandar jätte med då exv gotland så får du ner storleken men ändå stora djur, och upp med tillväxtfarten. Och ja, hondjuret ska vara jätte och hanen gotland. Ingen freakshow här inte. Dock så bör du då tilläggsutfordra med exv rabbfor. Köp gärna ”färdiga” blandraser, de får fin fina ungar och har enligt min erfarenhet ärvt de bästa egenskaperna från föräldraraserna. Såklart finns det avvikelser, men det här är mina erfarenheter.

Som sagt, det finns mängder med raser men det här är de som jag upplever som vanligast bland självhushållen. Som vanligt gäller det att läsa in sig ordentligt, men man behöver inte teoretisera valet av kaninras för mycket. Åk på lite utställningar, känn efter vilken som passar er bäst, gå på magkänsla. Och bli inte förvånade om ni helt plötsligt sitter där med 15 kaniner. Det blir lätt så…

Ambivalens

Min relation till pengar är lite krånglig, dels är det ett av mina favoritintressen men samtidigt upphov till det mesta magontet jag har.
I mitt barndoms hem var pengar något man inte pratade om. Antingen hade man, eller så hade man inte. Ingen värdering lades just i det, eftersom mina föräldrar kom ifrån olika ekonomiska förutsättningar. Dock kunde det ta uttryck på andra sätt, med en spara och en slösa som primära förebilder är det ganska väntat. Exv så spenderades helgerna (bokstavligt talat) i diverse shoppingcentras och semestrarna likaså, fast i andra länder. Min amatör mässiga analys är att mina föräldrar hanterade sin sorg och sin ångest medelst hjälp av konstant uppdaterade garderober och flashiga accessoarer. Själv fick jag nog tillräckligt med kärlek och uppmärksamhet då mitt intresse för dylikt än idag är minst sagt svagt. Otaliga är de gånger som min far (alltid min far) försökt få mig att vilja ha något; ”V, vill du ha den här dockan? Eller den här? Kanske nya kläder? Något? Vad som helst! ”, tillslut fick han ge upp- den märkliga dottern som inte ville ha något slutade inte säga nej och satte näsan i boken igen. Min mor å andra sidan slösade inte på tillfällena att upplysa om vad än det ena än det andra kostade, då särskilt mina saker. Vilket såklart blev lite dubbelt då den ena vill ge och den andra skuldbelägga. Bästa att inte ta emot.
Det har tagit ett uttryck i att jag i vuxen ålder har ett hamstringsbeteende vad gäller mina surt förvärvade slantar. Fullständigt livrädd att få noll på kontot har jag ett buffertkonto till mitt buffert konto. Jag kallar det sista kontot för mitt ”fuckoff” konto, det kontot som används vid mindre roliga utgifter, exv skyhöga advokatkostnader för nu senast en vårdnadstvist. Så samtidigt som jag glatt spenderar på den bästa advokaten i stan, så vrålar ångesten längst ner i min själ att snart sitter jag på bar backe och socialen tar mina barn. Rimligt? Nej inte ens lite.
Men i allt detta ligger svaret i varför jag strävar efter absolut frihet. En sak som är olika för alla har jag förstått, för en del handlar det om att gå i pension tidigt, andra om att kunna resa obehindrat livet ut- och för mig att klara mig utan pengar. För fri blir jag först när jag inte längre behöver dem. Fri är jag när mina fasta kostnader är så pass små att min gård kan räknas som min primära försörjning. När maten jag odlar och djuren jag håller är det som gör att mitt liv flyter. Först då är jag fri. Måhända en utopi, men likväl värt att sträva efter.

 

Gott nytt år!

Bild lånad från naturarvet.se

Det blir ingen årskrönika här, men jag kan kort och gott konstatera att det här var ett händelserikt år- som alla år i mitt liv hittills. Även om jag själv upplever att det är lugnt och stilla, en sk mellan period, så sätter jag snabbt hjulen i rullning när jag får mig ett ryck och på så vis så står jag plötsligt där mitt i orkanens öga. 

Om 2016 var insikternas år och 2017 acceptensens, så spår jag att mitt 2018 blir verkställandets år. Ingen bör vara ivägen nu. En ny nivå av kraft och vilja som jag inte trodde att jag var kapabel till har börjat puttra. Det finns ingen möjlighet till reträtt. Och varför skulle jag göra det? 

Nu åker jag ut till ödemarken, till min vän med en bol. Packar whisky, cigarr och stickning. Och kartboken. Han har hittat nya alternativa vägar för mig hem till dem för det fall att det skulle behövas. När jag bodde mitt i stadskärnan var vår plan alltid att jag skulle ta mig och barn till punkt X och de skulle hämta upp vid ett speciellt klockslag. Nu har situationen ändrats påsåvis att jag kan ta mig till dem själv, med barn djur och många 45l lådor. Det var där mina kaniner bodde förr, och nu har jag snart några hönor där med. Alla borde ha såna vänner. 

Så många inlägg så lite tid..

Jag har i skrivande stund ett tiotal inlägg som är påbörjade, alla relaterade till kaniner, självhushåll och prepping. Men absolut ingen tid att färdigställa. Dessutom har det dykt upp problem med min nuvarande boende form vilket i sig kan tvinga fram en skogs flytt (flykt?) tidigare än det var tänkt. I det finns flera stora problem där ekonomin lustigt nog inte är den största utan den faktiska bristen på bostäder att köpa i mina krokar.  Min hjärna är lite splittrad just nu.

Har däremot fått okej från en vän att använda hennes bilder i bloggen- vilket gör min opsec lättare och djurrättsaktivisterna bittrare. Alla nöjda.